2024 stack inte ut

Ingemar Gruvaeus 

Höstveteskördarna 2024 var på många håll en besvikelse. Grödorna såg ofta riktigt bra ut i slutet av maj före axgång. Vi fick sedan regn på de flesta ställen och förhoppningarna steg. Ändå slutade det med en medelmåttig skörd i många fall och trots det proteinhalter åt det låga hållet. Östra Mellansverige hade dock större problem med torka från slutet av april till och med juni, och därmed svårt att få bra kväveeffekt och optimal utveckling av biomassan. Sammantaget blev 2024 inte något toppår för höstvete någonstans i landet.

Väder och växtskydd i kombo

Vårsädesskörden var mycket varierad. Här gav mycket nederbörd i början av april ett kraftigt försenat vårbruk och därav lägre förväntningar på en god skörd. 

Dock gav här sannolikt en fuktig juni i stället god möjlighet för grödan att utvecklas väl i den känsliga stråskjutningsfasen och slutresultatet blev ofta en positiv överraskning, trots en problematisk start. Utöver väder och växtnäring diskuteras det många växtskyddsproblem som eventuell orsak till svagare skörd än förväntat.

Våren 2024 etablerades en ny försöksserie i Sverigeförsökens regi med kvävestrategier i höstvete på åtta platser spridda över landet (tabell 1). Skördarna hamnade i medeltal på 9230 kilo per hektar vid optimal gödsling, vilket är ganska svagt. 

Trots att början av april var blöt och maj var ganska torr på de flesta platser spelade inte gödslingsstrategin någon större roll. Det verkar helt klart vara något annat än kvävetillgången som var avgörande för skördeutvecklingen. Trots att grödorna såg bra ut i maj och vi fick gott om nederbörd i juni–juli så svarade inte höstvetet upp med att ge vare sig speciellt många kärnor per ax eller god kärnmatning.

Kanske mest ytliga rötter

Vi kan bara spekulera i varför förväntningarna inte infriades, och det kan säkert finnas flera orsaker. En blöt höst, vinter och tidig vår hämmade sannolikt rötternas möjlighet att gå på djupet och gav därmed en gröda som var känsligare för torrperioder och höga temperaturer än vi förutsåg. Växtskyddsproblem med en mycket fuktig sommar bidrog säkert också. 

I kväveförsöken 2024 var det som vanligt stor variation i optimal kvävegiva. En del beror på skördens storlek på de olika platserna och en hel del på hur mycket kväve marken levererade. I Östgötaförsöket tillkommer dessutom att kväveeffektiviteten var mycket låg. Det visade sig att ammoniumkvävet i Axan hade svag tillgänglighet på denna plats med styv lera under den torra senvåren. Ett annat försök på samma plats visade nämligen normal kväveeffekt för kalksalpeter (figur 2). Med svag effekt blev optimal gödsling för att nå brödkvalitet mycket hög i förhållande till skörd.

Inga stora kväveförluster

Försöket i Simrishamn är och förblir fortsatt en gåta. Trots sorten Etana, som normalt inte har svårt att nå acceptabla proteinhalter, gick det inte ens att nå 12 procent protein med 300 kilo N per hektar. 

Relativt svag skörd och låg proteinhalt blev resultatet. Övriga försök hade emellertid bra kväveeffektivitet vid optimal gödsling.

I de försök där första givan lades i slutet av mars, före ganska omfattande nederbörd i början av april, ser vi trots det inte någon stor skillnad i kväveeffektivitet som skulle tyda på några omfattande kväveförluster när vi jämför med led som inte fick tidigt kväve.

Juniregn räddade vårkornet

Ett annat sätt att se på 2024 är att använda sortförsöken i höstvete. Om man tittar på samma urval av sorter över de senaste 10 åren ser man att 2024 och 2023 års skördar var bland de lägsta och axmatningen i både antal kärnor per kvadratmeter och tusenkornvikt var ganska svag (diagram 1). 

I vårkorn blev skörden i medeltal ganska hygglig trots att det blev sen sådd i många fall. Här räddade säkert en fuktig juni många fält och gav en bra bestockning (diagram 2). På grund av den sena sådden var förväntningarna ofta relativt låga, men de överträffades i många fall. 

I vårkorn verkar inte tusenkornvikten variera så mycket mellan åren utan den helt avgörande faktorn för en hög skörd är att man får en god bestockning och tillräckligt antal ax per kvadratmeter.