Bli inte lurad av markkartan på mullrika jordar
Ingemar Gruvaeus
En hyggligt färsk jordanalys är en förutsättning för effektiv växtodling. När resultatet av analysen visas i form av en färggrann karta kan det tyvärr – om man har mullrika jordar eller rena mulljordar på delar av arealen – vara lätt att gå bort sig i slutsatserna vad gäller gödslingsbehov.
Mindre mängd jord på mulljord
Den i Sverige traditionellt använda metoden för jordanalyser innebär att man väger in en viss mängd jord och analyserar innehållet av växtnäring med AL-analys. Rekommendationerna för gödsling med fosfor, kalium, magnesium och kalcium baserar sig på resultatet av denna AL-analys som ska beskriva någorlunda lättillgänglig växtnäring.
Rekommendationerna baserar sig på försöksresultat från det som vi kallar fastmarksjordar, det vill säga jordar med mullhalt under 12 procent och i allmänhet sannolikt under 6 procent i matjorden. Eftersom det gäller fastmarksjordar räknar man med att volymvikten är cirka 1,25 kilo per liter jord.
Men på en ren mulljord som har helt andra egenskaper än en fastmarksjord, är volymvikten mycket lägre, cirka 0,4 – 0,6 kilo per liter jord. Om man räknar med att matjordsdjupet är 25 cm innebär det att det finns cirka 3 125 ton matjord i fastmarksjorden per hektar men bara cirka 1 250 ton på mulljorden.
Det är således cirka 60 procent mindre mängd jord i mulljorden – en slående skillnad.
Mindre växtnäring på mulljord
Eftersom jordanalysen av till exempel kalium och fosfor anger mängden näring i milligram per 100 gram jord kan man enkelt räkna ut mängden i matjorden. Vid samma K-AL-tal, exempelvis 8, innebär det att det finns 250 kg AL-löslig kalium i matjorden på fastmarksjorden men bara 100 kg på mulljorden.
Dessutom buffrar en fastmarksjord bättre mot förändring jämfört med mulljorden så skillnaden i tillgänglig näring är nog snarare ännu större än skillnaden vi ser mellan mängderna AL-löslig näring.
Kan ge missväxt
För att belysa detta genomförde Yara och Lantmännen kaliumförsök i vall på två platser på Gotland 2023–24. Avsikten var att se och jämföra effekten på grödan av kaliumgödsling på en fastmarksjord och en mulljord.
Försöken är bra exempel på vikten av att tolka jordanalysen rätt (tabell 1). I försöken (figur 1 och 2) ser man att ett K-AL-tal på 8 i en fastmarksjord bara ger en liten merskörd för kaliumgödsling medan samma kaliumtal på mulljorden ger ren missväxt utan kaliumgödsling!
Dividera mulljordsanalysen
För att få en mer rimlig gödslingsrekommendation på mulljord bör man dividera de värden man får i markkarteringen med cirka 3.
En mulljord i låg klass IV bör följaktligen därför gödslas som klass II och en låg klass III motsvarar en dålig klass I på en fastmarksjord.
Observera att detta inte bara gäller kalium utan på samma sätt övriga växtnäringsämnen.
Om det finns en mullhaltsanalys på det aktuella fältet kan man mer exakt skatta hur stor korrektion som behövs. Ett riktmärke kan vara att för skiften med höga mullhalter runt 15–20 procent och uppåt bör man absolut se till att det finns mullhaltsanalys och att man använder den till att räkna om de värden som anges i jordanalysen. Vad jag har sett så finns för närvarande inte den funktionen i våra vanliga markkarteringar – men det bör ju enkelt gå att lösa.
Markkarteringsrådet har underlag för hur en korrektion kan göras och kommer sannolikt att införa en rekommendation (se figur 3). För att kunna genomföra denna korrektion bör man därför se till att det vid en kartering finns mullhalt analyserad på varje jordprov på de delar av gården där man tror sig ha en mullhalt kring 10 procent och däröver.
