Insättning på P-banken förräntar sig över tid

Ingemar Gruvaeus 

De allmänna råden för ekonomiskt optimal fosforgödsling innebär att vi siktar på att nå mitten av klass III, det vill säga P-AL-tal 6, om vi odlar en växtföljd med stråsäd, oljeväxter, baljväxter och vall. Om vi däremot har fosforkrävande grödor som sockerbetor och potatis i växtföljden är rådet att sikta högre och gödsla mot en låg klass IV, det vill säga P-AL-tal 10. 

Inventering visar verkligheten

Verkligheten ser dock annorlunda ut än vad som rekommenderas. Naturvårdsverkets senaste mark- och grödoinventering visar att mer än hälften av åkermarken i norra Götaland och Svealand har lägre fosforhalt än P-AL 6 och i Skåne ligger mer än hälften under P-AL10. Det innebär att merparten av åkermarken behöver gödslas med en större fosforgiva än den mängd grödorna för bort för att man ska nå rekommenderat marktillstånd på sikt.

Fusk drabbar i låg P-klass

Från fosforgödslingsförsök vet vi också att effekten på skörden på ett års sikt är klart beroende av marktillståndet. På marker med låga fosfornivåer får vi stora skördeförluster om vi fuskar med 
gödslingen, medan liknande fusk vid högre fosfortillstånd inte är lika känsligt för att ha rätt mängd varje enskilt år. 

I äldre undersökningar antar man att skördetappet inte bara blir stort om man fuskar med fosfortillförseln vid låga marktillstånd, utan att skördenivån även med en god gödsling också drabbas och är lägre på jordar med låg fosforstatus. 

Parcellerna klövs 2024

För att få några svar på om detta gäller även om vi har en effektiv gödsling med kombisådd NPK testade vi under 2024 både en enhetlig låg eller en hög P-giva i ett långliggande försök på Yaras försöksgård Kotkaniemi i södra Finland. I försöket fanns olika nivåer av fosforgödsling under en upptaktsperiod på nio tidigare år 2015–2023. 

Marken har låg fosforstatus och skördarna under försökets första nio år, då grödan varit två olika sorters vårvete, gav stort utslag för gödsling med ca 1,3 ton per hektar skillnad i medeltal mellan att gödsla med 0 eller 30 kilo P per hektar och år (figur 1).

Under 2024 var grödan vårkorn som gödslades genom kombisådd för att få en så effektiv gödsling som möjligt. Parcellerna klövs i två delar där ena hälften av rutorna vid varje tidigare fosfornivå fick en snål giva på 7,5 kilo P per hektar och den andra hälften en hög giva på 30 kilo P per hektar. 

Effekt även vid effektiv gödsling

Resultaten från 2024 visade på mycket stor skillnad i skörd beroende på tidigare gödsling om man bara snålgödslade med 7,5 kilo P per hektar detta år (figur 2 och tabell). Det skiljde ca 1 100 kilo per hektar i skörd 2024 mellan 0 och 30 kg P per år i tidigare gödsling 2015–2023. Det visar tydligt känsligheten för en reducerad fosforgiva om markstatusen är låg.

Om man däremot gödslade effektivt med en hög giva på 30 kilo P under 2024 suddades en del av skillnaden ut. Än så länge bekräftar dock försöket att det finns en bördighetseffekt av att ha en bättre fosforstatus i marken eftersom 30 kg årlig tillförsel 2015–2023 gav signifikant högre skörd 2024 med ca 450 kilo per hektar jämfört med lägre gödslingar.

Effektivare kväveupptag 

Försöket visar också att kvävet tas upp effektivare när grödan har god tillgång på fosfor. Den skördade mängden kväve skiljde ca 18 kilo N per hektar mellan svag gödsling på svagt fosfortillstånd i led 2, och god gödsling på bättre fosfortillstånd i led 10. Det är väldigt mycket då inte ens hälften av den mängd kväve som vårkorn tar upp tas bort med kärnan. 

Sannolikt är det därför ca 40 kilo mer kväve kvar på fältet som antingen inte är upptaget eller som finns i skörderester i led 2 jämfört med led i 10. En god fosforstatus minskade alltså risken för kväveförluster