Gödsla i balans
Gödsling syftar till en god skörd och bra ekonomi i odlingen. Dessutom vill vi bibehålla odlingsmarkens bördighet och produktionsförmåga på lång sikt. Samtidigt är det viktigt att minimera förluster till omgivningen. Både för plånbokens och för miljöns skull.
Balanstänkande
Våra gödslingsråd grundar sig på svenska fältförsök. Vid ekonomiskt optimal gödsling är ofta bortförsel av växtnäring med skörden nästan densamma som tillförseln genom gödsling. Det innebär en balanserad gödsling och hög effektivitet för tillförd växtnäring.
Balanstänkandet kan dock inte användas helt okritiskt. För att grödan skall kunna avkasta optimalt måste det totala upptaget av näring vara större än bortförseln i skörden. Skillnaden återcirkuleras sedan via skörderesterna till marken för att tas upp kommande år. Särskilt tydligt blir det för kalium i stråsäd där grödan behöver ta upp cirka 10 gånger mera kalium i rötter, halm, blad med mera än vad som sedan förs bort i kärnskörden, se tabellen.
Har marken ett lågt näringsinnehåll måste man gödsla betydligt mer än vad som bortförs med skörden ända tills näringsinnehållet kommer i balans. På motsvarande sätt rekommenderas en betydligt lägre tillförsel än vad som bortförs på jordar som är rikt uppgödslade sedan tidigare. På några års sikt kommer då en önskad balans att inställa sig i marken.
Balanserad gödsling innebär också en gödsling där grödan inte bara tillförs N, P och K utan att också en behovsanpassad tillförsel av andra viktiga näringsämnen som svavel, magnesium, koppar, bor och mangan. Till hjälp för att se odlingsplatsens behov görs analyser av jord och växt.
Om våra gödslingsråd
Våra gödslingsråd tar hänsyn till ekonomiskt optimum, växtnäringsbalans och miljö. Rekommenderade givor av fosfor och kalium balanserar mot en låg klass III för de flesta grödor. Om potatis och sockerbetor är en viktig del av växtföljden rekommenderas dock en låg P-klass IV i marken, se balansberäkningarna i kapitel Fosfor och fosforgödsling.
Rekommendationerna för kväve till spannmål, sockerbetor och vall ger nästan balans mellan tillförsel och bortförsel. I oljeväxter samt brödvete med högre proteinhalt blir det ett smärre överskott.
I balansberäkningarna för kväve förutsätts att den mest effektiva gödslingsmetoden används och att mängden anpassas efter fältets behov.
Grödans behov av gödselkväve kan variera mycket mellan åren och inom fältet beroende på årets skördepotential och markens kväveleverans. För att nå så långt som möjligt i anpassning av kvävegödslingen används en rad hjälpmedel såsom Yara N-Sensor, Yara N-Tester och Yara N-Prognos.
Växtnäring förs bort med skörden
Grödan tar upp växtnäring från marken under sin tillväxt. Med skörden förs sedan en del av växtnäringen bort, se tabellen. Om den bortförda näringen inte ersätts utarmas jorden och jordbruket blir inte uthålligt på sikt. Växtnäringen kan ersättas med mineralgödsel, stallgödsel eller annan kretsloppsnäring.
