-
Mer information
-
Vårkorn är känsligare än höstsäd för låg tillgång på P, K och S på grund av vårkornets snabba utveckling i kombination med en ofta torr såbädd och en svagare rotutveckling. Fastställ P- och K-behovet med hjälp av markkarteringsvärden och verktyget ”Bördighetsanpassad P- och K-gödsling” som du når med knappen nedan.
Räkna på P & K behovet till dina grödor
Bestäm sedan ungefärligt totalt kvävebehov genom att uppskatta förväntad skördenivå. Planera för en delad kvävegiva för att inte riskera liggsäd eller för hög proteinhalt, om förutsättningarna blir mindre gynnsamma. Välj en YaraMila-produkt (NPK) som ger hela P- och K-behovet och ungefär 70-80% av kvävebehovet. Resten av kvävet läggs senare och anpassas efter säsongens förutsättningar.
Riktvärden för totala kvävegivan i korn med stråsäd som förfrukt, kg N/ha
OBS! Justera riktvärdet efter markens egen mineralisering. (Klicka på tabellen för större bild)
Kombisådd med en anpassad YaraMila-produkt ger inte bara den bästa växtnäringseffekten av kväve, fosfor och kalium, utan även samspelseffekter som gynnar grödan. Dessa är av betydelse för att uppnå kvalitetskrav och skördemål. I försök har kombisådd av NPK-gödselmedel gett bäst maltkvalitet med högre skörd och tusenkornvikt. Dessutom ger NPK tidigare och jämnare mognad.
Vid odling av vårkorn är svavelbrister mer negativa än vid foderkornodling eftersom svavelbrist kan försena plantans utveckling och kväveupptag, vilket kan medföra lägre skörd och högre proteinhalt.
Proteinhalten kan betraktas som ett kvitto på om man gödslat rätt. Den bör ligga i intervallet 10-11% i maltkorn. Vid proteinhalter över 11% har man gödslat med onödigt mycket kväve, medan för låga proteinhalter betyder att man gödslat med för lite kväve, och därmed begränsat skörden.
Risken finns också för att skörden inte klassas som maltkorn. I de flesta fall sker nedklassning till foderkorn vid proteinhalter under 9% och över 12%. (Variationer finns – kontrollera ditt eget kontrakt). En nedklassning medför en stor ekonomisk förlust, varför kvävestyrning och anpassning till det enskilda året är extra viktig i vårkorn.
I whiskeymalt är målet normalt att komma över 12% i proteinhalt. Det innebär att kvävebehovet per ha är ca 25-35 kg högre i maltkorn för öl.
Om maltkorn inte odlats tidigare kan de proteinhalter som uppnåtts vid foderkornodling användas som utgångspunkt. Den normala gödslingen till foderkorn justeras så att rätt proteinhalt säkras. En justering av kvävegivan med ca 20 kg N/ha medför en ändring av proteinhalten med ca 0,5 procentenheter.
Vårkorn har en snabb utveckling på våren och stor del av kvävet bör därför vara tillgängligt tidigt på säsongen. Ju senare kvävet tas upp i plantan, desto större är risken att skörden minskar och att proteinhalten blir hög. Vid bredspridning av ett ammoniumhaltigt gödselmedel före sådd riskeras en utdragen och försenad kväveeffekt om det blir torrt i början av växtsäsongen. Kombisådd är ett säkrare sätt att tillföra gödsel eftersom växtnäringen placeras lätt åtkomlig för rötterna i fuktig jord. Lika viktigt som tidig kvävetillgång vid odling av ölmalt är att det inte frigörs för mycket kväve sent under säsongen. Detta innebär att odling av ölmalt bör undvikas:
Många års försök har visat att en delning av kvävegivan, där andra givan läggs i början av stråskjutningen, fungerar mycket bra. Eftersom effekten måste vara snabb rekommenderas Kalksalpeter till senare givor.
En delningsstrategi ger möjlighet att årsmånsanpassa kvävegivan, vilket ökar möjligheten till optimerad skörd och kvalitet och minskar risken för liggsäd. Dessutom minskar risken för förluster. Erfarenheter från säsongen 2015 visar att omfattande kväveförluster uppstod på flera platser i landet på grund av för mycket vatten i markprofilen. På de fält som kompletteringsgödslades med kväve kunde skördebortfall och kvalitetsförsämringar undvikas. Justera därför alltid kvävegivan efter årsmånen och markens mineraliseringsförmåga.
Som hjälp för att årsmånsanpassa senare givor rekommenderas Yaras hjälpmedel: Yara N-Prognos, Yara N-sensor och Yara N-tester, i kombination med egna noll- och maxrutor i fält.