Vilken näring behöver skogen?

Skog på fastmark

I Sverige är kväve den faktor som nästan alltid utgör begränsningen för tillväxten i skog på fastmark. Trots att det finns stora mängder kväve i atmosfären och även i marken, så är inte allt detta kväve tillgängligt i den form som växterna kan ta tillgodogöra sig. Växter tar upp kväve i form av nitrat-och ammoniumjoner som frigörs när dött organiskt material bryts ner, men i vårt relativa kalla klimat går den naturliga nedbrytningen långsamt. Skogsgödsling går ut på att tillföra kväve i via marken, i den form som träden kan ta upp direkt. Tillskottet av kväve i form av nitrat- och ammoniumjoner ger en liknande effekt som ett varmare klimat med snabbare nedbrytning av organiskt material.

Kvävet används i träden främst som byggsten i barrens (eller bladens) klorofyll, det gröna ämne som behövs för att fotosyntesen ska fungera. Efter kvävegödsling ökar därför barren i antal och storlek, "solfångarens" yta ökar. Den uppfångade solenergin utnyttjas för uppbyggnad av trädets olika delar varför mer ved skapas.

Skog på torvmark

Det går även bra att gödsla skog på dikad torvmark, där humuslagret är tjockare än 30 cm. På näringsrikare torvmarker är det normalt inte kväve som är det näringsämne som begränsar tillväxten utan istället kalium och fosfor. På torvmarker som räknas till de näringsfattigare kan även tillförsel av kväve behövas. Gödsling med 40 kg fosfor och 80 kg kalium per hektar kan ge en ökad tillväxt på 1-2 kubikmeter som varar i 10-20 år.