Stråsäd - riktvärden för N, P, K och S

Kväve

Ur både ekonomisk och miljömässig synpunkt är kväve det växtnäringsämne som det är viktigast att optimera varje enskilt år. Skördens storlek är en betydelsefull faktor för att hitta optimal kvävegiva och därför är våra generella riktvärden byggda på skördenivå.

Variationen i markens kväveleverans är dock mycket stor mellan olika fält och olika år. Man skall därför bara se våra tabeller som grova riktvärden. Gödslingsbehovet på den enskilda gården kan vara ända upp till 30-40 kg högre eller lägre än tabellens rekommendation utifrån skörd. Här är den egna erfarenheten av till exempel liggsäd och proteinhalt viktiga redskap. Vår erfarenhet är att det också kan skilja mellan områden. Exempelvis har Skåne ofta ett något lägre behov medan Västra Götaland har ett högre behov, men variationen är även stor inom områdena. 

(Klicka på tabellen för större bild)

Svavel

Svavelbehovet i stråsäd är 1/10 av kvävebehovet. Det innebär att grödan oftast behöver mellan 10-20 kg S/ha. YaraMila-produkterna och Axan säkerställer rätt svaveltillförsel till stråsäd. Kalksalpeter innehåller inte svavel och kan därför lämpligen kombineras med Sulfan

Fosfor

Vid odling av stråsäd bör man långsiktigt sträva efter att ligga i klass III. Fosfor läggs med fördel som NPK på våren. I P-klass II bör höstsäd få en del av sin fosfor på hösten för att inte tappa i tidig tillväxt.

Vårsäd är mera känslig för svag fosfortillgång än höstsäd och det kan därför vara motiverat att i växtföljden lägga lite mera fosfor till vårsäden och på så sätt kompensera för en lite för låg tillförsel till höstsäden.

Vid pH-värde över 7,5 fastläggs fosfor starkt i marken. Man bör då använda rekommendationen för en fosforklass lägre än vad P-AL-analysen säger.

Kalium

Stråsäd har ett stort behov av kalium, ungefär lika stort som kvävebehovet. Det innebär att en bra spannmålsgröda tar upp cirka 250 kg K/ha. Bortförsel med kärnskörden är bara cirka

40 kg/ha. Det betyder att det mesta cirkulerar från skörderester till mark och åter till nästa gröda.

Strävan är oftast att underhålla en låg klass III i marken. Vid lägre kaliuminnehåll i marken är det särskilt viktigt att kalium tillförs grödan i tillräcklig mängd. Var särskilt noga om stråsäd odlas efter vallbrott eftersom vallen oftast har tömt marken på lättillgängligt kalium. Gödsla då minst som om marken ligger i klass I.

I vårkorn har vi också konstaterat att det krävs NPK istället för enbart NP för att få ut full skörderespons för tillförd fosfor. Detta gäller oavsett kaliumtal i marken.