Kväveanpassning och precisionsgödsling i vall

Noll- och Maxrutor i vall

Variationen i kvävebehovet mellan olika fält varierar stort. Ett bra sätt att bedöma rätt kvävegiva i vall och lära känna sina fält bättre är Nollrutor och Maxrutor. Precis som spannmålsgrödor täcker man då en ruta på 4*4 alt. 5*3 meter med en presenning när mineralgödsel sprids. Rutan markeras med käppar, och intill Nollrutan så sprider man för hand ca 2,5 dl YaraBela Axan (motsvarar 40 kg N) på 4*4 m. Genom att titta till rutorna när vallen växer får man en bra uppfattning om kväveleverans och gödslingsbehov. En svagt utvecklad Nollruta indikerar låg markleverans och därmed ett högre gödslingsbehov, och en mycket frodig Nollruta visar på ett lågt gödslingsbehov. Är det stor skillnad mellan fältet och Maxrutan så kan det finna skäl att gödsla mer, om det är liten eller ingen skillnad så kan det vara värt att fundera på att gödsla mindre.  Det kan också vara intressant att göra en markerad mista utan stallgödsel för att få bättre koll på stallgödselns kväveeffekt.

Precisionsgödsling i vall

Med hjälp av Yara N-Sensor och/eller Atfarm kan man anpassa kvävegödslingen efter variationer inom fältet. Genom att använda föregående skörds biomassakartor till att skapa tilldelningsfiler så kan gödslingen optimeras med både högre skörd och mindre mineralgödselanvändning på samma gång. Till förstaskörd fungerar det också mycket bra att komplettera med kvävegödsel spridet med tilldelningsfil fram till 4 veckor innan skörd förutsatt att det finns regn i väderprognosen.

Läs mer om precisionsgödsling i vall