Gödslingsstrategin ska justeras med analyser

När ska man ta analyser?

Det finns flera strategier för detta

1. Den optimala lösningen är, att prover tas med fasta intervaller, t. ex. var 14:e dag, var 3:e vecka eller en gång i månaden. Ju oftare desto säkrare är man på att ligga rätt i gödselvattningen. Prover bör tas på samma veckodag och klockslag varje gång.
2. Det är förnuftigt att ta analyser vid väderomslag, när kulturen ändrar balans, t. ex. från generativ till vegetativ fas eller efter en period av kraftig tillväxt eller när plantan varit stressad.
3. En panikåtgärd som är vanlig är att man plötsligt får dåligt samvete antingen för att plantorna inte växer tillräckligt bra eller för att det är länge sedan grannen eller konsulenten har uppmanat dig att ta en analys eller kanske att labbet har påmint dig. Denna åtgärd är bättre än inga analyser, men ger sällan en klar bild som kan användas förnuftigt i en strategisk uppföljning av den fortsatta gödselvattningen.

Så tolkas analyserna

• pH
  pH i analyser bör ligga mellan 5,5 och 6,5. Kom ihåg att pH oftast ökar med cirka 0,5 från det att provet lämnar odlingen tills det blir analyserat. Är man helt säker på att ha kontroll på pH och inte önskar att en pH-ökning på 0,5 ska påverka t. ex. fosfor- och manganvärdena, kan man tillsätta provet lite ättiksyra till pH 4,5-5,0.
  Är pH för högt i provet ska pH i utgående lösning kontrolleras. Eventuellt ska man då ge mer ammonium. Är pH för lågt ska man kanske ge mindre ammonium. Se även nyhedsbrev om pH-styrning
• Ledningstal (EC)
  En god tumregel är att ledningstalet i dränerings-/pressvattnet maximalt får ligga 0,5 mS/cm över ledningstalet i utgående lösning. Är det för lågt ska EC i utgående ökas samtidigt som man kan minska på bevattningen. Är EC för högt ska EC i utgående lösning minskas och dräneringsprocenten ökas.
• Förhållandet K/N och K/Ca
  Nästa naturliga steg är att man bedömer behovet av kväve, kalium och kalcium. Förhållandet mellan dessa är mycket viktiga. Det bör alltid ligga nära det som är optimalt för plantornas behov i olika utvecklingsfaser. Oftast ska förhållandet mellan K/Ca/N vara nära 1:1:1 i dränerings-/pressvatten, medan K/N och K/Ca i utgående lösning ska ligga från 0,2 till 0,8 högre allt beroende på växtslag och utvecklingsstadium.
• Fosfor
  Man skal vara mycket uppmärksam när man tolkar fosforvärdena. Dessa påverkas av pH-värdet och provets innehåll av kalcium. Är pH högt samtidigt som kalciuminnehållet är högt kommer fosforinnehållet alltid visa sig vara lägre än det verkligen är. Använd i första hand värdet för fosfor i utgående lösning som ledtråd. Är detta korrekt, är det pH-styrningen som man måste ha fokus på. Använd tabell 1 som hjälp för detta.
                                    PPm Ca

Tabell 1: Maximalt innehåll av fosfat i ppm vid olika koncentrationer av kalcium och pH-värden.

• Magnesium
  Värdet ska ligga från det som finns i utgående lösning till 50 % högre.
• Mikronäring
  När det gäller mikronäring, ska värdena ligga nära utgående lösning. Det kan vara helt OK att de ligger 20 % över utgående. Är mikronäringen för stark bör mängden minskas. Värdena för mikronäringen ska i och för sig högt upp för att ge skador, men kom ihåg att mikronäringen är dyr. Som mikronäring rekommenderas alltid YaraTera Rexolin APN (Länk till produkten)
• Bikarbonat (HCO₃^-)
  Bikarbonat ska ligga under 30-50 ppm (mg/liter). Är det högre/lägre är bikarbonat inte neutraliserat tillräckligt i utgående näringslösning. Kontrollera pH-styrningen.
• Natrium
  Natrium gör ingen nytta. Värdet ska vara så lågt som möjligt och aldrig över 100 ppm (enskilda kulturer kan vara undantag). Är natriumhalten för hög ska dräneringsprocenten kontrolleras. Eventuellt bör man använda annat råvatten.
• Klorid
  Generelt ska klorid också vara så lågt som möjligt, men man ska inte som för natrium bli panikslagen vid för höga värden. När det gäller klorid, är det stora kulturskillnader i hur mycket plantorna tål.

Så kontrolleras analysresultaten

Den säkraste metoden att kontrollera, om laboratorieresultaten är riktiga, är att beräkna katjon- (positiva joner) och anjon- (negativa joner) balansen. Summan mätt i mmol av katjoner och anjoner ska vara lika stora. Som exempel se figur 1.

Figur 1: Kontroll av analyser: Katjonsumman ska vara lika med anjonsumman

Fråga gärna Yara till råds angående tolkning av dina analysresultat och hur de påverkar dina gödslingsrecept.