Har du koll på pH?

Artikel av Niels Holmenlund 27-04-2020

Styrning av pH i bevattningsvattnet

Bevattningsvatten ska hålla ett pH på 5,2-5,8. pH i våra råvatten ligger ofta på 6,5-8, varför pH måste sänkas i vattnet. Använder man uteslutande regnvatten eller omvänd osmosvatten, kan man vara tvungen att höja pH. Mer om detta senare.

pH ska regleras med en syra. Det är inte pH i råvattnet utan innehållet av bikarbonat (HCO3-) som avgör syrabehovet. I utgående gödselvatten ska innehållet av bikarbonat vara cirka 30-40 ppm för att säkerställa ett pH på 5,5. Är innehållet av bikarbonat i råvattnet t. ex. 250 ppm, måste 210 ppm bikarbonat neutraliseras med en syra. Man använder oftast salpetersyra, men vid ett högt innehåll av bikarbonat (>130 ppm) kan fosforsyra användas som syrakälla. Fosforsyra är en utmärkt och billig fosforkälla, men används fosforsyra vid ett lågt innehåll av bikarbonat i råvattnet, blir pH i utgående för lågt. Vid bikarbonat under 130 ppm bör monokaliumfosfat (YaraTera Krista MKP) användas som fosforkälla.

Vid neutralisering av bikarbonat med en syra faller pH i början mycket långsamt, men när bikarbonatinnehållet närmar sig 30 ppm, faller pH snabbt. Detta är förklaringen till att det är olämpligt att tillsätta mer syra än rekommenderat. Figur 1

Syrabehovet avhänger som sagt av råvattnets innehåll av bikarbonat. Syrabehovet kan beräknas väldigt noga och syramängden kan tillsättas stamlösningen. Detta förutsätter att ledningstalet (EC) bara ändras med plus/minus 0,2 mS/cm i förhållande till det ledningstal gödslingsreceptet beräknas ge.

Det är mycket bättre att ha ett separat syrakärl och en gödselblandare med pH-styrning. Då kan ledningstalet regleras fritt oberoende av syramängden.

Flera faktorer påverkar pH i växtsubstratet

Trots stabilt och korrekt pH i utgående lösning, kan pH i växtsubstratet och dränering avvika såväl uppåt som nedåt. Detta orsakas av plantornas upptagning av såväl negativa som positiva joner, luftens inverkan på växtsubstratet samt den mikrobiologiska aktiviteten.

Är pH i substratet för högt får man aldrig tillsätta mer syra och därmed få ett lägre pH i utgående lösning. Det är skadligt och det hjälper inte!
För att justera pH i växtsubstratet reglerar man detta med innehållet av ammonium-kväve. Kväve är det enda näringsämne, som kan tillföras som såväl positiv som negativ jon, nitrat (NO3^-) och ammonium (NH4⁺).

Ökar man ammoniummängden faller pH och sänker man ammoniummängden stiger pH. Figur 2.

Används råvatten med lågt innehåll av bikarbonat, regnvatten eller vatten från omvänd osmos är behovet av ammonium mycket litet. Behovet kan vara så lågt, att till och med ammonium från kalksalpeter (1,1 %) kan vara för mycket. Är detta fallet, rekommenderas att använda kalksalpeter utan ammonium. Denna kalksalpeter är dyr. Som alternativ kan rekommenderas, att öka pH i den utgående näringslösningen genom att tillsätta bikarbonat i form av kaliumbikarbonat. 0,5 kg kaliumbikarbonat tillför cirka 30 ppm bikarbonat. Använd ett separat stamlösningskärl för detta ändamål.

Var försiktig med syran

Salpetersyra och andra syror är farliga syror och kan förorsaka allvarliga frätskador. Följ därför alltid de föreskrivna säkerhetsreglerna.

Salpetersyra dissocieras (löses upp) 100 % i vatten. Det blir vätejoner (H⁺) och nitratjoner (NO3^-).

pH bestäms som den negativa logaritmen av koncentrationen av H⁺.  Vid pH 7 är koncentrationen av H⁺ 0,0000001 mol/liter, vid pH 5 är den 0,00001 mol/liter. Det betyder att vid pH 5 finns det 100 gånger fler vätejoner än vid pH 7!

Salpetersyra (62%) innehåller 8,84 mol H⁺ per kg. Finns det ingen bikarbonat att neutralisera, är detta förklaringen till att ganska få droppar salpetersyra får pH att sjunka till en nivå som är skadlig för plantor.
Råvatten med nästan inget innehåll av bikarbonat kan ha ett högt pH (>7,5), men inga eller få droppar syra kan resultera i att pH blir för lågt i växtsubstratet.

Fråga din Yararådgivare om råd

Styrning av pH och beräkning av syramängder är ytterst viktigt för all plantproduktion. Be din Yarakonsulent om råd när det gäller beräkning av syra-, kaliumbikarbonat- och ammoniummängder.