Fokus på råvatten

Råvattnet är grunden för beräkning av recept till gödselvattning. Se till att det alltid finns en aktuell råvattenanalys i verksamheten. Råvattenanalyser bör uppdateras en gång om året. För att uppnå optimalt råvatten kan det vara aktuellt att blanda råvatten från flera källor. Exempelvis erhåller man ofta ett riktigt bra råvatten genom att blanda regnvatten och brunnsvatten. Skall gödselvattnet recirkuleras ställer man extra höga krav på kvalitén på råvattnet.

Råvattenanalysen ger svar på vilka näringsämnen (joner) som finns i råvattnet. Vissa ämnen är att föredra. En del är nämligen skadliga medan andra kan ibland vara gynnsamma.

Näringsämnen vi ska undvika i råvattnet:

• Natrium (Na⁺) ska vara så nära noll som möjligt. Natrium har ingen funktion i växterna, men tas lätt upp genom roten och kan direkt skada växterna. Samtidigt motverkar natrium upptaget av de positiva näringsjonerna som kalcium, kalium och magnesium.
  Speciellt om gödselvattnet recirkuleras kan natrium vara ett stort problem, då natrium lätt anrikas.
• Klorid (Cl^-) är i större mängder skadligt för de flesta växtarter. Växternas unga blad blir ljusa och tillväxten blir nedsatt. Precis som natrium ackumuleras klorid efter hand. För tomat är klorid inte något problem, tvärtom kan klorid stärka tomatplantans generativa växt och ge bättre smak.
• Sulfat (SO₄^-) är som klorid skadligt i större mängder. Sulfat är ett viktigt näringsämne för växter men för höga nivåer kan ge skador. I skandinaviskt råvatten förekommer för höga sulfatvärden mycket sällan.
• Kväve (NO₃^-) och fosfor (H₂P₂O₄^-) bör trots att de är viktiga näringsämnen, helst inte finnas i råvatten, då det oftast är ett tecken på en oönskad organisk förorening.
• Mikronäringsämnena järn, mangan, koppar, zink, bor och molybden ska helst inte förekomma i råvattnet. Järn fälls lätt ut och ger ofta problem med igensatta filter och bevattningssystem. De övriga mikronäringsämnena är osäkra att förhålla sig till och räknas mycket sällan med i gödselberäkningen.
• Aluminium och tungmetaller får inte finnas i råvattnet.

Näringsämnen som är bra att ha i råvattnet:

• Calcium (Ca⁺⁺) är ett näringsämne som ska ingå i gödselberäkningen.
• Kalium (K⁺) är ett näringsämne som ska ingå i gödselberäkningen.
• Magnesium (Mg⁺⁺) är också ett näringsämne som ska ingå i gödselberäkningen.
• Kisel (Si) kan vara bra att ha i råvattnet, dock maximalt 15 ppm. Vissa växtarter t.ex. rosor och gurka kan ta upp kisel. Kisel stärker växtcellerna och kan vara med till att förbättra hållbarhet och förebygga svampsjukdomar som t.ex. mjöldagg.

Bikarbonat (HCO₃^-):

• Bikarbonat bör finnas i råvattnet, men inte i för stora mängder. Det är mängden av bikarbonat som i hög grad är avgörande för vilket pH det blir i det utgående gödselvattnet. Optimalt innehåll i utgående gödselvatten är cirka 30 ppm. Vid 30 ppm bikarbonat är pH cirka 5,5 i utgående lösning. Optimalt innehåll av bikarbonat i råvatten är 30-100 ppm. Är mängden mindre än 30 ppm kan pH i rotzonen efterhand bli för lågt (se nyhetsbrev nr. 1 om pH-styrning). Är innehållet över 100 ppm måste man använda förhållandevis mycket syra (oftast salpetersyra) för att reglera utgående pH ned till 5,5. Då tillför man oftast för mycket nitratkväve och pH i rotzonen kan då istället öka igen (se nyhetsbrev nr. 1 om pH-styrning)

Ledningstal (EC):

• Ledningstal i råvatten bör inte överstiga 0,5 mS/cm. Är det högre är det oftast tecken på för högt innehåll av natrium, klorid och svavel.

Vilket råvatten bör jag välja?

När man ska välja råvatten ska kvalitet, pris och tillgång övervägas. Grundvatten från egen borra är oftast mycket stabilt och billigt, men kvalitén kan vara för dålig -  se ovan. Kommunalt vatten är dyrt men kan variera i kvalitet på grund av att kommuner oftast har flera källor at ta ifrån, men kvalitén är oftast utmärkt. Regnvatten, sjövatten och ytvatten är som regel billigt och mycket bra. Nackdelen med dessa vattentyper är att de kan innehålla organisk substans som humus och sakna innehåll av bikarbonat. Sistnämnda gör att dessa vattentyper inte kan användas rent. pH kommer att bli för lågt.

Osmosvatten är dyrt och är lika rent som regnvatten. Den låga halten av bikarbonat gör att det inte kan användas ensamt.

Optimalt råvatten uppnås oftast genom att blanda grundvatten med antingen regnvatten, osmosvatten eller ytvatten. Hur stor  %-del grundvatten som ska användas beror på grundvattnets innehåll av bikarbonat, natrium, klorid och svavel. Optimala värden för dessa ämnen ska efter blandning med regnvatten vara cirka:

Bikarbonat 30-50 ppm
Natrium under 5 ppm
Klorid cirka 10 ppm
Sulfat cirka 10 ppm

Kom ihåg att det ställs större krav på råvattenkvalitén, när gödselvattnet recirkuleras och de skadliga ämnena efterhand blir mer koncentrerade.

Fråga gärna Yara till råds angående råvatten och förslag till gödslingsrecept.